...i vårt hus är central och det första man möter när man kommer in i huset!
Älskade O och jag var rörande överens att vi aldrig skulle bosätta oss i ett 70-tals hus med mörka murriga färger.
Men vad gjorde vi?
Jo, vi förälskade oss i ett 70-talshus, då läget i byn,
läget på gatan, tomtens placering och priset var rätt!
Vi trodde väl båda att detta skulle vara ett förstahus och att vi skulle röra på oss inom byn.
Men nu elva år senare bor vi fortfarande kvar.
Stora förändringar har gjorts genom åren och den jag är mest stolt över är just trappan.
Jag målade den själv, när Elsa var endast ett år gammal och Albin 4 år och Ida 2,5 år. Ja, med tre små barn i huset krävdes det sin planering då jag tvättade, slipade, målade, slipade och målade igen flera gånger.
Och många sa till mig att inte ge mig på detta stora projekt, men envis är jag och jag hade då redan målat alla våra fönster vita invändigt, så en trappa skrämde inte mig.
Men oj, vad många skrymslen, vinklar och vrår det finns i en trappa.
Och även om resultatet inte blev som om en riktig målare hade gjort det, är vi fantastiskt nöjda.
Vilket ljus det blev i vår annars så mörka hall.
Nu blir det lååång arbetsdag och sedan måndagsmys!
Påminn dig om något du är glad och stolt för idag!
Sträck på dig och njut av att vara du!
Kram Jenny
